Barn älskar sagor – en saga innan man somnar i sin mjuka säng, armen runt mumintrollets stora mage. ”Mamma, berätta igen om den där snälla vackra prinsessan som bor i slottet i Sverige, och prins Daniel som inte var en groda!” Kan en pigg liten finsk tös tänkas säga ikväll när blir sängdags.
”Det var en gång en prins som levde i ett fjärran land som hette Sverige. Till det landet kan man resa med stora fina båtar över havet vet du, lillan…” börjar mamma och berättar den fantasirika sagan till tösen och mumintrollet.
Prinsar i de tjocka sagoböckerna hamnar i konstiga och spännande äventyr, hittar alltid den snyggaste flickan som har gott hjärta och vackert utseende – de blir kära. Trots ytterligare svårigheter så – ja, alla vet att prinsen och prinsessan får varandra och lever lyckliga alla sina dagar. ”God natt älskling, sov gott nu – och dröm on prinsar och prinsessor” Så sade mamma eller pappa till oss på kvällen när vi var barn, så sade mammornas och pappornas mammor – och kanske pappor. Så säger vi till våra små i sina sängar innan de somnar.
Sagor är mera bestående än verkligheten där vi lever! Vad annat har vi kvar av mormödrarnas tid – än just sagor?
Nu fick vi uppleva sagan i det riktiga livet!
Oj så vackra de var! Mamma drottningen, pappa kungen, alla de fina gästerna från olika kungadömen och sina ståtliga slott och riken från nära och fjärran länder.
Vi här i östra grannlandet till konungariket Sverige har inga prinsar eller prinsessor – men: vi tittade på allt det fina och vackra från två direkt sändande TV-kanaler – vi suckade och vi sa oj, titta vad de kan, svenskarna! Tänk om vi också hade monarki, om vi hade en kung och drottning! Kanske vi kunde också klä oss mera elegant, se mera mondäna ut!
Och så häpnades vi över kungens tal ”det måste väl vara svårt att ge bort sin dotter – han kanske hade hoppats på en riktig prins” tänkte vi (- fast ger man verkligen bort sina döttrar idag...? Nej, kanske inte men i bröllop görs det så.) När vi såg kungen leda sin dotter på altargången, när vi hörde honom – bara en smula tafatt – ge en ros till sin egen älskade drottning, tala till brudparet och alla de samlade gästerna. Sen hörde vi den nya prinsens far tala – och blev igen imponerade: så väl han talade, så fint han kunde utrycka sig! Men när den nya prinsen från Ockelbo (var nånstans kan ett sådant ställe vara…?)- han som är före detta företagare och idrotts-entusiast, en gym-lärare, skulle tala var lite rädda…”vad ska han säga, darrar hans röst…” Men oj – han började på engelska, han fortsatte på svenska – han talade roligt och han talade väl: det var väl helt otroligt vad bra han var! Rolig, valtalande, känslofull – och så är han så stolt över sin kära hustru, prinsessan… Han är en riktig prins, eller hur? – Prins Daniel.
Mina hjärtliga gratulationer till er båda nu när ni äntligen har kommit till äktenskapets hamn. Tack för ett oerhört fint bröllop! Må ni ha många, många lyckliga år och ett helt, fint liv tillsammans - ett liv som blir ett lagom stort äventyr med inte för stora vågor och stormar som gungar er gemensamma båt! För stormar blir det alltid, det hör ju till.
Och må ni ha barn när den tiden kommer! Lev lyckliga alla era dagar
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti